Ordningsbetyg i skolan?
I den lokala tidningen idag, står om ordningsbetyget fp, m och kd talar om att införa i Stockholm. Intressant är att alla elever som tillfrågats i vår kommun är positiva. Men de rektorer och studieväglerare som är tillfrågade är negativa. De negativa menar att idéen med skriftilgt ordningsbetyg blir en desperat åtgärd snarare än att tänka långsiktigt. Eleverna är positiva eftersom de då tror att de skärper sig i skolan.
Personligen är jag kluven i frågan. Jag tror på ett långsiktigt arbete, men eftersom allt tar sådan tid inom skolans värld, hinner det gå flera år innan något händer. Många förändringar inom skolan måste ske nu och inte inom några år. Men hur får man alla skolor att förändras till det bättre och var finns modellen? Var finns de rektorer som klarar ledarskapet för en skola i förändring? Var finns de rektorer som klarar av att leda sina lärarlag mot en starkt förbättrad skola och var finns stödet för våra rektorer? Var finns stödet för alla lärare? Stödet som behövs för att orka motivera och engagera eleverna?
Ibland undrar jag hur jag skulle vara som lärarstudent om jag vore 10 år yngre. Kanske skulle jag då vara naiv och hungrig, ut och jobba och bara göra min grej. Vad har i stället hänt? Har jag blivit för gammal för att kunna vara naiv och hungrig? Varför tänker jag så mycket? Det är väl bara att gå ut där och jobba?! Jag har bara ett år kvar av min utbildning och borde börja känna att; jo, det här går nog… övning ger färdighet. Men jag känner snarare att det blir svårare och svårare.
Jag vet att är man lärare så är det ett livslångt lärande och man blir aldrig klar. Men när man är klar (eller nästan klar) med sin utbildning, borde man då inte känna att “det här klarar jag” snarare än “hur f*n ska detta gå?”
En vis man jag känner har några motton att leva efter, ett av dessa är: “Om det är livskvalitet att vara anställd: Välj rätt chef!” Jag frågar mig, hur lätt är det inom skolans värld. Jag vill hamna i ett arbetslag som tänker som jag när det gäller undervisning och mötet med elever. Jag vill ha en rektor som är engagerad i långsiktighet för en bra skola. Och jag vill ha en mentor.
Där jag bor vet jag att jag inte kommer att kunna välja. För någon månad sedan var det 80 sökande på en lärartjänst. Jag får hoppas att jag lyckas bygga upp mitt varumärke ute på mina praktikperioder, både i skolan och i kommundelen där jag har min praktik. Jag hoppas att jag lyckas få omgivningen att känna: “Henne vill vi jobba med”, men sen är bara frågan: Vill jag jobba med dem?!
januari 19th, 2007 10:00
Oj va trist att det är så ont om jobb! Hur länge har du kvar att plugga?
Förövrigt tycker jag att det låter som en god ide från den blåa sidan. En av de få bra blåa grejjerna faktiskt.. hihi
Trevlig helg! Kramis